«

»

Nov 09

Separationen med Hannah

Jag tänker skriva det här inlägget en gång och bara en gång.
Jag har senaste dagarna sett kommentarer om mig i sociala medier som de nedan:

”Vilka jävla svin det finns”
”Han är inte värd dig”
”Det är två egon som kommer att få besök av karma”
”Fy fan, det låter helt förjävligt”
”Fyfan vilket jävla svin!… en sånt svin som Philip varit mot dig”
”Se till att Oliver inte blir hälften så respektlös mot kvinnor som hans far är”
Osv…

Jag valde från början att hålla mitt privatliv när det gäller det här utanför sociala medier men nu vill jag skriva av mig så de som bildar sig egna uppfattningar får höra min version.

Jag ska försöka göra en lång historia kort. Jag har under en längre period känt att det har varit något som saknats i mitt och Hannahs förhållande. Närheten, gemensamma intressen och annat var inte viktigt under graviditeten och Olivers spädbarnsår (hon blev gravid kort efter att vi blev tillsammans och vi valde med glädje att behålla barnet) men nu när han blivit äldre och jag hittat mig själv igen inser jag att vi inte är rätt för varandra. Jag menar inte att någon är dålig i sig men jag tror inte vi är kompatibla i ett livslångt förhållande. Vi har helt enkelt olika prioriteringar, planer, framtidsdrömmar, livsstil med mera. Jag såg inte det när vi träffades utan det har jag förstått allt eftersom tiden gått. Det finns säkert de som kan förbise sådant men det har för mig gjort att jag glidit ifrån mer och mer. Jag känner en tjej som heter Anna sedan tidigare. I somras insåg vi att vi kan jobba tillsammans då vi arbetar inom samma bransch. Vi träffades ett par gånger och diskuterade hur vi skulle lägga upp en bra strategi ihop. Jag är van att jobba med kvinnor och har gjort det under många år men den här gången var det extra känsligt. Anledningen är att jag efter flera månader av dåligt förhållande satte mig ner och pratade med Hannah om hur jag kände. Hon blev chockad och ville att vi ska göra allt för att lösa det. Jag insåg att jag redan kommit så långt i mina tankar att jag efter ytterligare två veckor valde att separera istället. Att jag inte berättat att jag träffat Anna för jobbsakerna och att Hannah efteråt såg det av en slump gjorde att allt såg illa ut i hennes ögon. Hon ser det som en otrohet men jag vill vara tydlig med att vi inte hade något mer än jobbrelation till varandra.

Mina nära vänner vet att jag pratat om saker som jag velat ändra på i mitt och Hannahs förhållande redan för ett år sedan så jag försökte förklara att Anna inte har med mitt beslut om att separera att göra. Det har nu gått fem veckor och under de senaste veckorna har jag fått ta emot en massa skit från folk på instagram, facebook osv. Att jag är ett svin som lämnar Hannah för någon annan, hur jag kan göra så mot Oliver etc. Jag är fast besluten om att två lyckliga föräldrar på varsitt håll (som kan komma överens) är bättre för barnet än två som lever ihop utan kärlek eller med bråk. Det blev mycket tjafs de sista månaderna och jag tror inte det är sunt för ett barn att två föräldrar umgås genom att sitta i varsinn ände av soffan.

Vad många verkar reagera på är hur jag kan bli serös med Anna så kort tid efter att ha avslutat med Hannah är svårt att förklara i teorin. I praktiken har det varit svalnande känslor under en längre tid i mitt tidigare förhållande och som vänskapen med Anna kort efter uppbrottet snabbt utvecklats till något mer. Jag är en person som uppdaterar dagligen i sociala medier och delar av mig av väldigt mycket av mitt liv så det är svårt att inte berätta att jag umgås med henne. En del har sagt att jag ska vänta ett år, andra ett halvår medan någon säger följ hjärtat. Vem har rätt och hur ska man veta när det är okej? Jag är säker på att det aldrig finns rätt tillfälle att berätta om någon ny. Jag valde att vara öppen med det redan nu eftersom allt alltid kommer fram till slut.

Tro inte att det har varit en dans på rosor. Mina nära vänner förstår mig till hundra procent medan de som inte känner mig är snabba att döma och tro att jag är impulsiv och oansvarig. Jag har under tiden valt att inte gå ut med något över huvud taget då det var och är en lång process som oftast brukar hållas mellan två personer, familj och eventuellt någon vän och inte ut på nätet. Hannah tog beslutet att skriva på Instagram att jag lämnat henne för tre veckor sedan. Jag blev förvånad över hennes sätt att berätta för omvärlden att jag gjort slut och kommentarerna från hennes följare blev att jag måste vara en idiot och att hon ska ta hand om Oliver och se till att han inte blir som jag.
Jag förstår att Hannah är arg, ledsen och besviken. Vad jag inte förstår är lynchmobben som gaddar ihop sig i hennes kommentarsfält. Det uppfattas av mig som näthat när jag inte känner många av dem och de inte vet hela storyn. Personer som inte frågat mig över huvud taget varför jag valde att separera.

Jag är hundra procent säker på att Oliver kommer att ha det bra i livet, att han kommer att ha en mamma och en pappa som älskar honom och ser till att göra allt som står i sin makt att han ska ha en trygg och bra uppväxt. Jag som pappa kommer iallafall att se till det och jag vet att även Hannah kommer att göra det på sitt håll. Ibland är det dock inte meningen att två personer ska leva ihop hela livet. Hade vi inte haft barn hade ett avslut förmodligen varit väldigt mycket mindre dramatiskt i sociala medier. Nu pågår det pajkastning i flera veckor och jag blir så arg när folk blandar in Oliver i det hela. Det här handlar om en relation mellan en man och en kvinna och inget annat. Speciellt inte i kommentarsfält på nätet.
Jag skriver inte det här för att få ömkan eller försöka rentvå mig efter alla kommentarer utan jag vill bara berätta från min synvinkel. Hannah är som sagt ledsen och arg vilket jag förstår och respekterar men det är ingen, absolut ingen som frågat mig om min version och det har snart gått två månader sedan det tog slut.