Det blev ingen taxi in till stan i går efter pokern utan istället tog vi bussen som man gjorde förr i tiden när man skulle ut och festa i Jönköping. 2:an från Öxnehaga väcker minnen om man säger så. De starkaste är nog, om man räknar bort nazisterna som spottade på några i mitt sällskap en gång och det höll på att bli storbråk eller de andra bråken som brukade bli bland rivaliserande gäng eller när Alaui tog mikrofonen hos chaffisen och lekte charterflyg. Han blev senare utkastad av hans polare på en öde hållplats och fick gå hem eftersom det var sista bussen… var var jag nu. Just det, det starkaste minnet är nog när hela bussen sjöng Ken Rings sång, eld och djupa vatten för en massa år sedan när det var Kalajs. Det var årets händelse för alla jönköpings bor (kanske fortfarande är?) Det var vattenfestivalen under en dag och då vara alla, verkligen alla ungdomar inne i stan och krökade. Man hade ju inte ålder för krogen så det var hemmafest och sedan stan som gällde. Helt plötsligt var det fest på hela stan och det var inte så konstigt att man såg fram emot det under hela våren. Var man köpte alkohol? Jo från bakluckor bakom sesamhuset…
Kameran åkte runt en del i går och här är några av bilderna.
1 kommentar
Åh, jönkanbussarna! Faktiskt så är det nästan alltid i tid, till skillnad från dem här i Canadaland. Shit, vad jag längtade hem när jag såg dessa bilder. Haha!