Aspergers syndrom påverkar ätandet för många

Enligt studier har ungefär 90% av alla med Autism eller Aspergers syndrom har något slags svårigheter med ätandet.
Ronja Hagfalk berättar i detta inlägg om sina egna upplevelser.

Det selektiva ätandet hos personer med Aspergers leder ibland till låg vikt hos tonåringar. Men det selektiva ätandet kanske snarare är ett uttryck för att de har speciella intressen eller teorier, till exempel att det är synd om djur eller att vi äter upp maten för fattiga. På högstadiet fick jag en elak kommentar på mitt skåp precis efter att jag kom tillbaka från lunchrasten. Som en blixt från klar himmel: Jag var tjock och borde banta. Jag har inga naturliga hungerkänslor och kan således gå utan mat LÄNGE! Jag lyckades intala mig själv att kött var fet mat och vägrade därför äta det.

Efter det var jag vegetarian i flera år, men det satte även andra spår. Eftersom jag var tjock så fick ju ingen se att jag åt mat och blev ännu tjockare. Tyvärr tog de tankarna över och jag kunde helt enkelt inte äta i offentliga miljöer. Nu idag kan jag det, men det dröjde 5 år och jag hade flyttat till en ny stad.

Även om selektivt ätande ofta förväxlas med anorexia, är det viktigt att se att det även finns en hel del gemensamma symtom vid autismspektrumtillstånd och diagnoserna anorexia nervosa och bulimia nervosa. Tonåringar som har diagnosen Aspergers syndrom löper en något ökad risk att få problem med ätandet som leder till en sådan allvarlig ätstörning. Ett annat och vanligare problem är att tonåringar har svårt att stoppa ett överdrivet ätande och blir överviktiga. Många tycker dessutom inte om att motionera, vilket kan bidra till att vikten ökar för mycket.

Jag hade heller inga mättnadskänslor och kunde helt enkelt äta tills jag mådde illa när jag var yngre. Senare lärde jag mig att ”se” hur mycket jag kunde äta. Nu idag har jag en medicin som sänder signaler till hjärnan att jag är mätt. På gott och ont – den reagerar på MÄNGDEN inte energiinnehållet. Jag kan i praktiken bli mätt på en banan och 2 glas vatten eller varför inte bara vatten?

Matens färg och konsistens

Matens färg, form och konsistens har stor betydelse för många. Just konsistensen verkar spela en stor roll, vilket kan vara svårt att förstå för andra. Somliga vill bara äta vit mat, andra kanske tolererar allt utom gröna maträtter. Åter andra vill inte äta mat med många ingredienser hoprörda.

Jag hade väldiga problem med keso innan jag hade vant mig vid det, fick tips om kesella istället men det blev för tjockt och växte i munnen – precis som havregrynsgröt. Jag har alltid varit kinkig och rädd för att prova nya maträtter ”allt nytt är farligt”. Folk skulle kanske beskriva mig som kräsen, de som inte känner till problemen.

Smak- och luktsinne

Personer med autism eller Aspergers syndrom har ofta smak- och luktsensationer som skiljer sig från andras. De kan vara överkänsliga för lukter som andra inte känner alls, och likadant kan det vara med smaksensationer. En del verkar istället ha en låg känslighet och vill kanske ta extremt mycket salt och peppar eller ketchup och HP-sås för att få smak på sin mat. Överkänslighet, eller okänslighet, för het respektive kall mat kan vålla problem.

Jag som inte tycker om lök kan reagera på minsta lilla. På mellanstadiet kunde jag sitta halva lunchen och pilla bort lök som var med i pytt-i-pannan. Det var inga små mängder.

Om jag äter något nytt och maträtten har en genomgående smak av något livsmedel jag känner till så förknippar jag den med det senare. Jag har aldrig gillat fisk (jag åt fodralet på fiskpinnarna när jag var liten) men det är väl något jag måste. Jag testade dock ett nytt recept med pangasiusfiléer där coccosflingor var det enda jag hade ätit förut. När jag någon månad senare smakade på naturgodis med coccos i så tyckte jag att det smakade fisk.

Känslighet i munnen

En del har en ökad känslighet i munnen, tänderna eller svalget. Det kan göra att vissa kan tycka att det kliar i tänderna, eller blir mycket irriterade av mat som fastnar mellan tänderna.

Jag kan tycka att det är jobbigt att tugga hårda saker och att det ibland gör ont. Till saker hör dock att min överkäke är för smal i förhållande till underkäken vilket gör att jag bara har tuggkontakt på ena sidan.

Hunger- och mättnadskänsla

Känslan av hunger och mättnad kan vara mindre väl utvecklade hos en del. Det är som om de har svårt att identifiera och tolka dessa signaler. Risken finns att personen inte får i sig tillräckligt med näring, eller tvärtom att för mycket mat ska orsaka långsiktiga överviktsproblem.

Eftersom jag saknade både och så kunde jag ju periodvis ”svälta” mig själv om jag ville banta och periodvis äta massor, även om det inte var renodlad hetsätning. Och alla som är noga med mat och träning vet ju hur kroppen reagerar vid oregelbundet matintag. Kroppen ställer in sig på svält, sänker ämnesomsättningen och suger åt sig all näring när den väl får mat. Nu idag har jag medicin som ”talar om” när jag är mätt samt en ”mat-och-sov-klocka” som larmar när jag ska äta.

Egna idéer och teorier

Många kan ibland ha skapat egna teorier om mat och ätande. Till exempel kan de se på ätande som endast ett bränsleintag. Man kan tro att man måste börja banta om man går upp i vikt efter att ha druckit mycket vatten, eller att man kan bli tjock om man använder mycket cerat eller fet handkräm. För att komma tillrätta med den här typen av missuppfattningar, behövs konkreta kunskaper om kost och näringen och om hur kroppen fungerar.

Även om jag tyckte att jag hade hyfsat mycket kunskaper så kom jag med frågan i somras – Törs jag använda solcreme? Den innehåller ju fett och det går ju in i huden. Men det var efter att jag hade sett en creme som skulle MINSKA kroppsfettet om man smörjde in sig med den och funkar det åt ena hållet så borde det väl funka åt andra hållet?

Något som jag INTE visste när jag var liten var att diskmedel bara löser upp fett på tallriken, inte sådant fett man redan ätit och som satt fast i kroppen. Jag gick med andra ord inte ner i vikt av att dricka diskmedel…

// Ronja – www.metrobloggen.se/traning