Dags att reflektera lite…

Sitter här framför datorn och försöker reflektera över dagen som gått. Jag tror inte jag förstår själv vilket liv jag lever. Allt som händer, alla underbara människor man träffar och allra minst vart allt ska leda i framtiden. Jag är så otroligt glad att jag är den öppna och drivna person jag är. Jag har vid tillfällen fått höra att ”killar ute i landet” tycker att jag är en dryg jävel, nån som tror att han är något och liknande. Så är det verkligen inte och det vet ni som känner mig. Jag är en väldigt ödmjuk människa som värnar om mina nära och kära och tänker kanske lite för mycket på andra än på mig själv ibland.

Några känner mig mer än andra, så kommer det alltid att vara. Jag tror jag har en bekantskapskrets som är något för stor för mitt eget bästa dock. Jag känner att dygnet får allt för få timmar ju mer tiden går. Jag får ofta höra att jag inte hör av mig till vänner och bekanta och jag mår stundtals dåligt att jag inte ens hinner med min egen familj och släkt. Det är ju trots allt familjen som står en närmast.

Det är mycket ni inte vet om mig, ni som läser mina inlägg. Jag märker att en del av er ställer privata frågor men tyvärr kommer jag inte att svara på alla här. Är det något ni undrar över så får ni gärna ta kontakt med mig så kanske jag kan förklara där istället. Jag värnar nämligen om mitt privataste liv. Idag var det en god vän som tragiskt gick bort. En ung tjej som hade hela livet framför sig. Jag blev väldigt chockad och känner att jag vill berätta det här i bloggen. Vet inte varför, men med allt tråkigt (som ni som sagt inte vet om) som hänt i mitt liv senaste veckorna, månaderna, året så går det ibland till den gräns att man inte orkar hålla allt inom sig längre. Det tråkiga som händer i mitt liv innefattar fler än bara jag och därför vill jag inte gå in närmare på det. Jag mår personligen bra, vilket ni kanske ser i bloggen och jag blir starkare rent psykiskt för varje dag som går. Hoppas jag iallafall. Någon gång kommer dock allt spricka och jag kommer att brytas ner till mikroskopiska bitar men jag är säker på att jag lika fort är på fötter igen för jag har inte gått igenom allt i mitt liv utan att bli en stark person som hanterar problemen jag utsätts för.

Jag känner att det här blev ganska djupt… djupare än jag tillåtit mig vara på länge. Ni vet, jag vaknar, sätter på musik.. taggar till låtarna.. håller igång hela dagen… tränar.. kommer hem, sitter framför datorn och jobbar. .sedan är det läggdags igen. Det var länge sedan jag satte mig ner och bara andades. Antar att jag hittat ett sätt att trycka undan alla känslor, vilket så klart inte håller i längden. Jag träffar så mycket människor och lär känna nytt folk varje dag, livet är underbart på så sätt och i mitt jobb är det hur underbart som helst att få träffa drivna människor dagligen. Problemet är bara att det inte riktigt stannar där. Vid sidan om jobbet och allt det där så piper telefonen konstant och mailen trillar in osv… Jag såg att jag sms:at med 31 personer idag och bara sedan förrgår är det uppe i 53 personer. Det är allt ifrån familj, släkt, vänner, klienter och andra projekt som jag är involverad i. Det ger en psykisk stress som jag tror kan påverka en mer än man tror. Mina sms svar blir allt kortare och ibland hinner jag inte svara alls. Jag hoppas att ni som blir utan svar inte tar det personligt utan jag försöker hinna med er alla. Snart ska jag iallafall gå igenom mailen som trillade in efter att jag ansökt om en assistent. Det är verkligen vad jag behöver just nu. Någon som kan hjälpa mig avlasta och framför allt hjälpa mig utvecklas ännu mer.

Sådär.. nu har jag fått skriva av mig för en vecka fram :) Grymt av er att orka läsa. Nu ska jag lägga mig på golvet och köra lite magövningar innan jag dricker min kaseindrink och hoppar i säng.

Ses i morgon igen! God natt!