Idag började vecka 13 och månad 4. Fostret är i dagarna lika stort som potatisen på bilden ovan. Hannah har knappt något illamående kvar (hon hade inte mycket förut heller iofs) och hon känner sig piggare om dagarna och framförallt på kvällarna. Hennes vikt har ökat en aning vilket är helt naturligt och det känns väl inte alltid jättekul att känna sig tyngre när hon kämpat med träningen och kosten tidigare. Det gäller att slappna av och njuta av graviditeten och jag tror det kommer att bli lättare efter första ultraljudet och framförallt när det börjar sparka och röra på sig där inne. Nu är det inte mycket skillnad jämfört med uppsvälld laktosmage om man druckit för mycket mjölk så jag kan förstå att kvinnor saknar fysiska påminnelser om att det finns en bebis där inne de första veckorna.
Vecka 13:
Fostret har fått lite mer fostervatten kring sig och kan röra sig mer obehindrat. Ögonen sitter fortfarande brett isär, och öronen sitter fortfarande långt ned. Öronen kommer att flyttas upp från halsen och ögonen kommer snart att ha sin rätta placering.
Fostrets skelett har hittills varit mjukt, men håller på att bli hårt. Om man skulle röntgas nu skulle fostrets skelett också synas.
Hjärtat har slagit i många veckor. Under den tid som barnet ligger i magen har det en särskilt anpassad blodcirkulation. Hjärtat pumpar runt blodet, men det passerar i stort sett inte lungorna. Eftersom fostret inte behöver använda lungorna ännu tar blodet en genväg genom hjärtat. För att möjliggöra detta finns ett hål mellan hjärtats två förmak. När barnet föds och tar sitt första andetag trycks hålet samman.
