En resa bakåt i tiden

För första gången på väldigt många år åkte jag till Malmö med mina föräldrar och syskon. Vi var alltså fem stycken i en bil och precis som när vi var små fick vi ”barn” sitta bak. Skillnaden är bara att vi nu är vuxna och i princip inte får plats bredvid varandra utan att sitta ihoptryckta som sillar i en burk. Självklart blev det syskonbråk även idag och jag trodde vi inte skulle komma fram över huvud taget. Hade syrran kunnat så skulle hon adoptera bort brorsan på plats. Fördelen är att idag satt alla med dator, mobil och ipad i händerna så när det blev som värst stoppade vi in lurarna i öronen och försökte lugna oss med en serie eller liknande.

Det är underligt hur man så lätt faller in i gamla mönster och roller när man är med människor man vuxit upp med. Man har utvecklas till den vuxna person man är men så fort man samlas hela familjen eller släkten så är det som att man gjort en resa femton år bakåt i tiden. Jag kan tänka mig att detsamma gäller om man har återträff med gamla klasskamrater och liknande. Det är av den anledningen jag valde att flytta från Jönköping för tretton år sedan. Jag hade gått ut gymnasiet och jag ville utvecklas som person. Bli den jag kände att jag inte fått chansen att vara under skoltiden. När jag gick i skolan var jag en ganska genomsnittlig kille. Pluggade natur, hade många vänner, festade och jobbade extra på mc donalds. Jag visste att livet hade så mycket mer att ge än jag kunde åstadkomma i Jönköping. Jag älskar den staden men det räcker att hälsa på där då och då. Om jag ska vara ärlig är Stockholm också rätt litet och därför var min plan att flytta till Los Angeles. Nu när Hannah är gravid så är det inte aktuellt utan nu har jag fått en annan syn på livet och trivs bra i Stockholm. Det är viktigare för mig att trygga mitt barns uppväxt och utbildning och då känner jag mig tryggast där jag bor.

Man vet att man är i Malmö när man köper 5 st falafel i bröd med extra fetaost och en 2 liter Cola vid sidan om för 105(!) kr.
Sinnessjukt att bli mätt för 15 kr. Det skulle aldtig hända i Stockholm. Jag såg dessutom att man kan klippa sig för 50 kr här. Snacka om bra studentstad. Middag och klippning för 65 kr haha.

Tiden går så fort. För 11 år sedan skaffade jag en liten kattunge som fick växa upp i Stockholm. Vi var ofta ute på promenad och han kändes mer som en hund än en katt haha. När jag reste runt i Sverige fick han ofta följa med. Idag lever han sedan ett par år tillbaka ett lugnt och stillsamt liv hos mormor i Malmö. Man undrar vad han kommer ihåg från sitt tidigare liv. Han verkar knappt minnas mig nu för tiden. Nu är han bortskämd så det heter duga och gått upp ett par kilon. Han skulle inte ha det bättre hos någon annan.