Då är helgen slut. Som ni vet var vi i Jönköping tillsammans med mina syskon för att träffa mamma och låta henne träffa Oliver. Det är sjukt hur pass fort hon blir sämre nu. Det var två veckor sedan jag var där sist och skillnaden är enorm. Nu klarar hon inte av att gå på toa, komma i och ur sängen eller fåtöljen utan kroppslift. Hon har även svårigheter att äta ordentligt och det kan inte kännas kul. Jag hoppas hon förstår att hon inte behöver skämmas inför oss eller någon annan. Det är tumören som stänger av funktionerna i hennes kropp inifrån. Jag är bara glad att hon fortfarande trots svårigheter kan prata med oss och klara av att hålla Oliver i knät med ena armen. Det var riktigt jobbigt att säga hejdå idag innan vi åkte tillbaka till Stockholm. Det är inte lätt att åka ner med Hannah och Oliver titt som sätt och med tanke på hur fort det gått senaste veckorna vet vi inte hur det ser ut nästa eller om två veckor. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon får möjlighet att träffa honom och oss några gånger till.
Jag tänkte avsluta det här inlägget med en bild jag tog på Oliver idag. Det blev nämligen inte så mycket fotande i helgen utan jag filmade mest för att kunna spara för framtiden.
2 kommentarer
Jag har inte läst din blogg på ett tag, så det här är första gången jag läser om din mamma. Ville bara skriva att jag beklagar verkligen, det är en hemsk sjukdom och jag blev väldigt tagen. <3
Det är fruktansvärt att se någon man älskar sakta försvinna! Overkligt och orättvist! Fantastiskt att du tar vara på tillfällena och sparar det! All styrka och omtanke till er familj!