Många kilo mat har det blivit…

Nu är det snart läggdags och måndagen är över för den här veckan. Jag har idag ätit enligt mitt matschema igen och det är med blandade känslor. Gröten i morse hade jag längtat efter, kycklingen var god och torsken helt okej. Det jobbiga blev att äta två mål till på kvällen och nu alldeles strax sista målet innan jag ska lägga mig. Magen kurrar något otroligt (gör alltid det dagen efter att jag haft ätardag, eller ätarhelg i det här fallet) men jag kände att maten bara växte i munnen på mig. Kycklingfilé, potatis och broccoli utan någonting på är inte lätt att få i sig flera gånger per dag. Samtidigt går jag igång av att ”plåga” mig själv och på så sätt stärka min karaktär. Man känner sig oövervinnerlig och att allt är möjligt när man krigat mot hjärnan, magen och smaklökarna vecka för vecka. Kroppen vet nämligen inte sitt eget bästa. Den skriker efter skräpmat men mår som bäst av torsk och broccoli.
I morgon är det dags för dag nummer två vecka fyra. Jag har hittills ätit dietmaten i 19 dagar (räknar inte med ätardagarna då jag stått still i vikt just den dagen) vilket resulterat i 57 matlådor kyckling broccoli och 19 matlådor med torsk. Totala broccolimängden är 7,6 kg. Jag har även kläckt 114 ägg men inte ätit en enda äggula. Potatis har jag ätit 5,7 kilo av och 1,2 kg havregryn. Det är intressant att 35,1 kilo mat under dessa 19 dagar har resulterat i en viktnedgång på 8,5 kilo. Kroppen är fantastisk och resultatet av vad man stoppar in visar sig snabbt på fettdepåerna.
Ni är inte känsliga va? Jag gör nr 2 knappt på toa var tredje dag nu. Ut kommer broccolifibrer i princip. (Ja de är typ gröna) Till skillnad från när jag äter vad jag vill och gör nr 2 minst en gång om dagen. Bara där ser man hur mycket av det jag stoppar i mig som kroppen kan använda sig av. Ren mat utan tillsatser och en massa annat onödigt är vad vi är skapta att stoppa i oss. Vill man göra som jag eller bara hålla sig till vanlig ekologisk mat eller raw food är upp till var och en men jag är mycket väl medveten om vad jag gör med min kropp när jag unnar mig skräpmat på lördagarna. Det är väl min last kan man säga…