Vad driver dig att träna?

Det var en läsare som frågade om min syn på det här med att må bättre som mål med träningen. Att inte bara fokusera på det yttre. Jag tycker att det är jätteviktigt att träna för att må bra. Jag förutsätter att alla har det som mål när de förändrar sin kost och träning. Tyvärr är det inte alltid mätbart. Det är kanske inte heller så lätt att alltid motivera sig till att gå till gymmet en regnig dag om man bara har det inre som mål. Jag använder oftast mått, fettprocent och styrkeprestationer/tid för att mäta framgång i träningen. Vi sätter alltid upp delmål och mål som vi jobbar mot. De flesta mår så mycket bättre när de jobbar mot de målen. Senaste dagarna har flera personer berättat för mig att de är så lyckliga, pigga och har massor av energi tack vare att de äter en strikt kost och tränar hårt. Med andra ord, de styrkemål vi satt hjälper välmåendet på vägen.

Nu är vi alla olika och det finns de som mår dåligt och känner press av allt snack om tvättbrädor osv. Jag är alltid noga med att vara realistisk men även hitta lösningar. Jag är säker på att i princip alla kan få sin drömkropp bara de anstränger sig tillräckligt. Jag har sett för många exempel för att vara säker på den saken. (Sjukdomar eller livskriser ej inräknat)

Alla har upp och nedgångar i livet. Jag är så klart inte glad just nu att jag åt vad jag ville i två år när Hannah var gravid och Olivers första år. Men nu har jag bestämt mig för att åter ta kontroll över min kropp. Att pressa fettprocenten har gjort att jag plötsligt har mer energi än någonsin och mår hur bra som helst. Jag precis som ni förstår att man mår bättre när man är i form än när man inte är det. Ändå var det inte en tillräcklig drivkraft för mig att ta tag i vikten tidigare. Det var inte förrän jag för fem veckor sedan ställde mig bredvid min vän Tomas som har cirkus 6-7 procent kroppsfett som jag insåg att jag var ”tjock”. (Hade över 20% då)

Jag önskar alla kunde känna känslan av att träna regelbundet och ta ut sig riktigt ordentligt (det tar ett tag innan man kommer dit så var inte ledsen om det är ren pina i början av träningsperioden). För att folk ska klara av det tror jag det är viktigt med ytlighet i en mild grad.

Ni kanske tycker annorlunda? Kommentera gärna

6 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • Henna17 april, 2015 kl. 12:16
    • Svara

    Jag tycker att alla måste hitta sin egen drivkraft/motivation. Vissa drivs av mål, som du skriver, att man vill nå en viss fettprocent, klara en viss vikt etc. Medan andra bara vill få hjälp att styra upp rutinen, ändra sin vardag och livsstil.
    Och jag ser det som en uppgift för en PT att kunna hjälpa sina klienter även med den delen. Om man nu inte har något riktigt mätbart mål så måste det också få vara ok men att man då kan hjälpa till att strukturera upp andra bitar också. Det kan vara minst lika värdefullt!

    Jag har i många år haft viktmål av olika slag och även ”mängdmål” (typ träna x antal gånger per vecka) men sedan en tid tillbaka är det mer livsstilsinriktat. Att jag tränar för att må bra, för att jag tycker om att vara snabb och stark och ha ork för mina barn och min familj. Vilket inte är mätbart på samma sätt men vet ni? Det är en ännu bättre motivator! I alla fall för mig.
    För nu är det helt upp till mig att vara ärlig och sann gentemot mig själv.
    Och istället för att tappa sugen och känna mig värdelös för att jag inte fick till de där fyra passen förra veckan så kan jag klappa mig på axeln för de tre som blev av istället, och känna att det var minst lika viktigt att jag fanns på plats när nioåringen spelade match (istället för att springa en runda i skogen under tiden han tränade).

    Olika faser av ens liv ger utrymme för olika upplägg och ställer olika krav känner jag. Detta passar mig just nu och jag mår bra av det. Om några år ser förutsättningarna kanske annorlunda ut och jag hittar något annat som får verka som motivation.

    1. Tack för att du delade med dig!

    • Bullshit17 april, 2015 kl. 15:43
    • Svara

    Ett mål utan en plan är bara en önskning!

    Gissar på att 2-3% av Sveriges befolkning över 20 år någonsin har sett de nedre magmusklerna! Så detta är inget man gör på en dag.. Fråga Philip:)

    Av 100 som startar ett företag så finns 2 kvar efter fem år! 2% så visst är det tufft.

    Alla kan bli miljonärer om man sparar 10% av sin inkomst! Hur många gör det? Tufft men med planering så når man dit!
    Exempel Lön ut 18000kr per månad. Du vet att de flesta storhandlar inom 3 dagar när lönen når kontot! Du är smartare och handlar 10-14 dagar efter… För då säljs råvarorna ut 30-50% billigare och du lägger de i frysen och vips så har du klarat det med;) Philip är expert på hitta Broccoli till bra pris!

    Beach 2015 är snart här så kör så det ryker!!!!

    Det gäller att ha rätt inställning och attityd!

    Lyssna på detta och du är där på nolltid;)

    https://www.youtube.com/watch?v=YN-l6WtB71g

    Inga ursäkter;)

    /Bullshit

    1. Haha. Stämmer det med priset? Aldrig hört förut nämligen.

    • Bullshit17 april, 2015 kl. 16:20
    • Svara

    Självklart ska det vara att 2-3 % har sett sina nedre magmuskler;)
    Gör om gör rätt;)

    • Anonym17 april, 2015 kl. 21:49
    • Svara

    Till och börja med har alla människor behov av att få bekräftelse. Så jag tror en hel del fitnessmänniskor sätter upp en mängd träningsmål för att kunna måla upp ett bättre yttre, få den respekten man söker efter istället för att skapa ett liv som man mår bra på insidan utav. Jag har den upplevelsen att må bra, genomgå misstag(falla tillbaka i gamla vanor) är sekundära för många människor. Jag har en teori att många människor arbetar för en yttre lycka istället för att finna den inombords hos sig själva.

    Min motivation har sedan början varit att bli frisk, bli fri från mitt ”gränsen till höga blodtryck”. Det är början till alla hemska sjukdomar. Men även kunna skapa ett bra förhållningssätt kring träning och hälsa.Att inte ha ett schema för varje träningspass utan att göra det jag känner för. Och inse att resan till ett hälsosamt liv är något man får arbeta med resten av livet och då ska det vara kul, inte suga musten ur en, om man råkar misslyckas, vara en ”tjockis” trots att man tränar mer än anda. För mig är resan det viktigaste, att gå utanför min bekvämlighetszon och finna mig själv, jag har gått på en hel del boxklasser och jag skulle inte vara den jag är idag utan mina ”mål” (träningsevent, Grit Strengt-klasser, när jag bytte gym till SATS och börja på box tex) på vägen. För mig handlar det mer om att, precis som du har i den header att skapa/forma sig själv och inte vara någon bättre än någon annan. Jag blir jävligt less på prestigefyllda människor, som enbart finner ro i prestera, vara bättre än någon annan, att målet skulle vara det viktigaste. Men oavsett vad du har för mål, är RESAN dit viktigast.

Lämna ett svar till Henna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.