Att nå sina mål inom träning är som en bilfärd. Man knappar in destinationen i gps:en, sätter på sin favoritmusik och trampar gasen i botten. Allt känns underbart och man lämnar city riktigt taggad. Man kommer ut på motorvägen. Kör om några bilar och ser att staden bakom blir allt mer avlägsen. Efter en timme börjar man tröttna på att se samma väg, samma skog mil efter mil. Man är riktigt sugen på att svänga av vid närmsta mc Donalds för att vila och äta några hamburgare. Samtidigt vet man att det kommer att påverka tiden man kommer fram. Man bestämmer sig för att köra vidare. GPSen säger att det är två timmar kvar. Man står ut. Hur tråkigt det än är. Man har ett mål som man vill nå – i tid. Plötsligt ser man hur en stad lyser upp i horisonten. Man blir glad. Känner att resan varit värt mödan. Man gasar på lite extra. Ser att det bara är en halv mil kvar. Skruvar upp volymen och njuter av att köra in i city. Man har snart nått sin destination.
Där befinner jag mig nu. Jag var så taggad att starta min resa. Jag körde mil efter mil med samma låtar i högtalarna om och om igen tills de gick mig på nerverna. Stirrade på samma skog, samma väg. Men jag stod ut. Jag kämpade alla mil. Nu har jag kört in i den nya staden och knappat in NRJ i radion och njuter av ny musik och min nya destination. Nu ska jag bara köra en kort sträcka till och hitta en parkeringsplats för att knappa in mitt nya mål i GPSen.
