Jag ska vara ärlig. Jag hade rast på gymmet, satte mig för att vila huvudet en stund och tänkte ladda mentalt inför mitt eget träningspass. Istället kände jag hur jag blev mer och mer sömnig. Jag lutade mig över bordet och la huvudet på armen. Jag höll på att somna! Jag kände att jag förmodligen skulle prestera sämre än någonsin om jag skulle träna. Därför gick jag efter många om och men till receptionen och köpte en solpollett. Min kropp ville sova. Då ska den få göra det, i en kvart, innan sista klienten. Jag hämtade mina lurar, passade på att gå på toa och längtade efter att få somna till en stund i värmen. När jag kom till solariet såg jag att det var upptaget och att jag aldrig skulle hinna sola. Fan tänkte jag. Får jag inte sola kommer jag verkligen inte sätta mig på en stol i 25 minuter och sova med huvudet på ett hårt bord. Då finns det bara en sak att göra – väcka kroppen med ett tufft träningspass. Sagt och gjort. Det tog 5 minuter och sedan var jag mitt uppe i ett pass som kändes sjukt bra. Så mycket energi och så peppad. Totalt 25 minuter av intensiv cirkelträning. Jag hoppade mellan ben och överkroppsövningar som om det inte fanns någon morgondag. Än en gång har jag bevisat för mig själv att latheten/tröttheten oftast är en illusion. Nu en och en halv timme efteråt är jag lika pigg som under passet. Länge leve träning!
